till dig mannen :)
Publicerat den
I onsdags kväll sa jag hejdå till Sophie för ett år. Att säga hejdå till sina nära och kära för ett år, är bland det jobbigaste jag gjort. Att krama någon hejdå och tänka att det är ett år tills man kommer få krama personen igen och känna den fysiska kontakten.
Jag kommer ihåg första gången jag och Sophie pratade. Det var i sjuan, precis efter skolfotot. Inte visste jag då, att den pinglan skulle betyda så här mycket för mig som hon gör idag. Vi har alltid så jäkla roligt tillsamamans, vad vi än gör. Soffan är en av mina bästa vänner, och betyder så mycket för mig. Hon är en person jag verkligen kan lita på och prata med om allt möjligt som finns att prata om. I somras, när jag mådde som sämst, fanns du där för mig hela tiden. Jag måste ha varit den tråkigaste personen som existerade, som mamma sa "det fanns stunder då inte ens vi orkade med Clara, men då fanns du där ändå". Så mycket som du har hjälpt mig genom alla mina problem jag har stött på. Och så mycket som du har stöttat mig. Någon bättre än du finns inte, alla borde få ha någon som du. Jag är så tacksam för allt du gjort för mig och alla stunder då du funnits där för mig.
Någon gång kring jul, satt Sophie och jag uppe i korridoren och snackade om USA. Det var den dagen jag verkligen behövde bestämma mig om jag skulle åka eller inte. Sophie och jag pratade länge, och det slutade med att vi satt där supertaggade på att åka. Vi tänkte på hur roligt vi skulle ha det, allt vi skulle få uppleva, allt vi skulle lära oss. Det var över ett halvår sedan. Nu är Sophie redan i USA och jag åker om mindre än en vecka. Nu är tiden som vi längtat efter och pratat om så mycket, inne. Jag är så glad att vi pratade den där dagen, för om inte vi hade gjort det kanske inte ens någon av oss skulle åkt.
Soffan, ha nu sådär roligt dom där två flickorna uppe i korridoren sa att vi skulle ha, lev livet och ta vara på varenda sekund. Jag är så tacksam för allt du har gjort för mig, det betyder mer än vad ord kan förklara. Älskade soffan, sosso, sossen, min egna lilla firre, mitt lyckopiller, jag älskar dig så mycket. Det är inte samma sak här hemma utan dig, och jag längtar till dagen jag får krama dig igen. Vi kommer ju iallafall vara i samma land, bara fyra delstater och 1544 mil ifrån varandra hihi :) Saknar dig och våra tokigheter redan, men vi ses ju snart igen, bästa du.
Jag kommer ihåg första gången jag och Sophie pratade. Det var i sjuan, precis efter skolfotot. Inte visste jag då, att den pinglan skulle betyda så här mycket för mig som hon gör idag. Vi har alltid så jäkla roligt tillsamamans, vad vi än gör. Soffan är en av mina bästa vänner, och betyder så mycket för mig. Hon är en person jag verkligen kan lita på och prata med om allt möjligt som finns att prata om. I somras, när jag mådde som sämst, fanns du där för mig hela tiden. Jag måste ha varit den tråkigaste personen som existerade, som mamma sa "det fanns stunder då inte ens vi orkade med Clara, men då fanns du där ändå". Så mycket som du har hjälpt mig genom alla mina problem jag har stött på. Och så mycket som du har stöttat mig. Någon bättre än du finns inte, alla borde få ha någon som du. Jag är så tacksam för allt du gjort för mig och alla stunder då du funnits där för mig.
Någon gång kring jul, satt Sophie och jag uppe i korridoren och snackade om USA. Det var den dagen jag verkligen behövde bestämma mig om jag skulle åka eller inte. Sophie och jag pratade länge, och det slutade med att vi satt där supertaggade på att åka. Vi tänkte på hur roligt vi skulle ha det, allt vi skulle få uppleva, allt vi skulle lära oss. Det var över ett halvår sedan. Nu är Sophie redan i USA och jag åker om mindre än en vecka. Nu är tiden som vi längtat efter och pratat om så mycket, inne. Jag är så glad att vi pratade den där dagen, för om inte vi hade gjort det kanske inte ens någon av oss skulle åkt.
Soffan, ha nu sådär roligt dom där två flickorna uppe i korridoren sa att vi skulle ha, lev livet och ta vara på varenda sekund. Jag är så tacksam för allt du har gjort för mig, det betyder mer än vad ord kan förklara. Älskade soffan, sosso, sossen, min egna lilla firre, mitt lyckopiller, jag älskar dig så mycket. Det är inte samma sak här hemma utan dig, och jag längtar till dagen jag får krama dig igen. Vi kommer ju iallafall vara i samma land, bara fyra delstater och 1544 mil ifrån varandra hihi :) Saknar dig och våra tokigheter redan, men vi ses ju snart igen, bästa du.
Åh Clara! Tack för att du alltid finns där för mig med. Vi har så sjukt kul tillsammans och jag gillar att trösta dig haha. Jag börjar gråta när du säger såhär snälla saker om mig och du vet att jag nästan aldrig gråter glädjetårar eller tårar överhuvudtaget :) jag har det underbart här och längtar tills vi ses igen!
Anonym