Just nu sitter jag i min säng, i ett hotell i Minneapolis. Min resa igår var låång och jobbig. Den började med att en trött Clara slet sig upp ur sängen vid 3.30, åt lite gröt och efter ett tag åkte vi till flygplatsen. Som jag skrev förut så träffade jag fyra andra utbytesstudenter från Sverige på Arlanda. Vi var då tre tjejer och två killar. Det var en trygghet att ha de där, även fast jag aldrig träffat de förut. Jag sa hejdå till mamma och pappa vilket var väldigt jobbigt. Allt gick bra och vi hoppade på planet till London. Jag satt längst in med två män till vänster om mig, vilket resulterade i att jag inte vågade på ett toalettbesök på två timmar trots att det var väldigt behvligt haha. Nackdelen med att sitta innerst... Men iallafall, i London mötte vi upp två STS ledare och massa andra utbytesstudenter från alla möjliga länder, bland annat Frankrike, Tyskland, Italien. 

I London köpte vi något ganska snabbt att äta eftersom vi inte hade så mycket tid kvar till vi alla skulle samlas. I London fick vi inte vänta så länge vilket var skönt. Vi hoppade på planet och förberedde oss för en lång resa på 8 och en halv timme. Flygningen var ganska skön faktiskt, iallafall de första typ fem timmarna. Hittade en bra film jag tittade på, åt lite pasta som vi fick, sedan lyckades jag också sova lite i tre timmar. Ingen jätteskön sömn på flygplan direkt, men bättre än inget. När vi landade i Chicago, det var då alla skulle splitras och åka sina inrikesflyg själva. Typiskt nog var det bara jag och en av de svenska killarna som flög med ett annat flygbolag än de andra. STS hade sagt att ledarna skulle hjälpa oss att hitta i Chiacgo osv. Men jag och Felix som flög med ett annat flygbolag fick ta oss själva från terminal 5 till 2 på Chicagos flygplats (som är en av de största i världen..). Så efter en liten tågresa, tungt bärande på min bäg som jag inte vet hur jag lyckades bära hela vägen (man fick inte ha vagn) kom vi äntligen fram till dit vi skulle. 

Vi fick hjälp av en kille att checka in. Haha han var väldigt rolig, Sverige var hans favoritplats pga alla "swedish girls". Vi gick igenom security osv, kollade vilken gate vi skulle ha och började kolla runt. Vi skulle flyga samma flyg, men våra gater var väldigt nära varandra, vilket var skönt. Jag skulle behöva vänta i Chicago i ca fyra timmar, även Felix, för att sedan flyga igen. Men när vi sitter på en bänk och kollar ut, blir helt plötsligt himlen helst svart. Jag sa till Felix "jag tror det kommer börja regna" haha tjotjena, det blev en storm. Han berättade att en tjej hade sagt till honom på flyget till Chicago att det skulle komma en storm och det var osäkert om planen skulle lyfta. Det var faktiskt välidgt obehagligt, för helt plötsligt var det helt immigt ute, det flög runt typ löv fler meter upp i luften. Vi satt och väntade, väntade och väntade. Flygen blev bara mer och mer försenade. Efter kanske två/tre timmar av ytterligare väntan gick vi och köpte lite mat. Sedan började det ljusna lite och mitt plan skulle gå 9.35, fast klockan var kanske bara 7.30 då. Vid nio lämnade Felix och han åkte iväg. Det var otroligt skönt att han också var där, för om jag skulle varit själv skulle jag nog inte klarat av det haha. 

Efter fleera timmar av väntan fick vi äntligen boarda. Jag sov hela resan (lite mer än en timme) vilket var skönt, vaknade av att alla ställde sig upp när vi landat. Nu var jag då i Minneapolis och efter detta skulle jag ta ett ytterligare flyg till Billings. Men det hade jag såklart missat för länge sedan. Men en man sa till mig att mitt flyg skulle gå 11.30 imorgon på morgonen, då var klockan vid midnatt. Han sa att jag skulle ringa ett nummer för hotell osv. Då bröt jag ihop kan jag säga. Efter att ha varit uppe i ungefär 28 timmar, väntat och väntat, och var nu helt själv på en flygplats i Minneapolis och skulle åka till ett hotell. Efter ett tag med samarbete med mamma och pappa i Sverige, lyckades vi få en plats till mig på ett hotell nära. Jag fick prata med en snäll kvinna från receptionen och de kom och hämtade upp mig på flygplatsen. De hämtade upp mig och tre andra flygpersonal. Vid klockan ett på natten var jag här på hotellrummet vilket var väldigt skönt. Jag fick sova sju timmar i en skön säng så nu känns allt lite bättre. 9.30 (en timme, 15 min) ska jag åka till flygplatsen igen, där mitt plan går två timmar senare. De är väldigt snälla och hjälpsamma här, vilket är skönt. Nu ska jag snart gå ner och äta frukost i min ensamhet, haha. Det här inlägget blev suuperlångt menmen. Vi hörs när jag är hos min värdfamilj! Puss och hej :)