Nu sitter jag med fyra andra utbytesstudenter och snart ska vi gå till gaten. Planet till London går om en timme. Just nu känns det bra men nervositeten börjar komma sakna men säkert. Det är lite sjukt att tänka att jag inte kommer få träffa mina nära och kära på tio månader.

Det känns tryggt att vara med de andra fyra utbytesstudenterna. Jag kommer åka med dom till Chicago, därefter är jag på egna ben.

Men nu säger jag: Hejdå Sverige, Hej Montana!!!! Vi hörs i USA hörni!!