bara en massa tankar
Publicerat den

Igår när jag skulle sova fick jag ett slag av rädsla jag inte känt förut. För första gången slog det mig att ett år är sjukt länge egentligen. Även fast det inte är det, så är det väldigt lång tid. Jag insåg hur mycket som kommer hända här hemma, hur mycket jag kommer missa. Undra hur allt ser ut när jag kommer hem igen. Vilka som umgås med vilka, vilka som har helt förändrats och inte. När jag låg där i sängen igår, med min syster bredvid mig, när jag insåg hur lång tid ett år egentligen kan vara, blev jag faktiskt rädd. Allt är så bra just nu. Jag har kommit närmare vissa vänner och börjat hänga med nya personer. Varför lämnar jag allt här hemma och flyttar helt själv, till andra sidan atlanten, i ett helt nytt land, ny stad med helt nya och främmande personer? Vad har jag gett mig in på? Varför tar jag inte bara den bekväma vägen? Fast nej. Det är det här som gör att jag växer. Fan vad kul jag kommer ha det. Ett år är inte lång tid egentligen. Det kommer gå snabbt, snabbare än man tror. Och sedan sitter jag här igen, ett år senare. Här hemma kanske det inte har förändrats så mycket trots allt, hemma är alltid hemma. Men den Clara som sitter här då kommer vara en starkare Clara. En Clara som då kommer ha sitt äventyr över, som har fått uppleva så mycket, som har lärt sig så mycket. En Clara som har växt i sig själv. Fan va bra jag kommer ha det.

I USA ska jag leva varenda minut som finns, jag ska ta vara på tiden så bra det bara går. För när jag kommer hem igen ska jag berätta allt jag varit med om. Jag önskar jag kunde berätta för er med, mormor och farfar. Men jag vet att ni följer min resa på ert sätt. För att jag vet hur glada ni var för min skull att jag skulle åka. Om bara tio dagar sitter jag på flyget och mitt äventyr börjar.






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?